Följande text utgör ”omslagstext” till den CD, ”Live at Village”, med husbandet ”The Village Band” som spelades in och utgavs i början av 1990-talet. Texten till CDn är på engelska.
Village – jazz, mat och vin
The Village Band, husbandet på jazzklubben/restaurangen Village i Västerås, är inte en tillfälligt sammansatt grupp, det är en komposition.
På samma sätt som en god komposition har många dimensioner, så gäller detsamma för The Village Band. Dessa dimensioner är både musikaliska och mänskliga, där dessa båda aspekter är sammanvävda. Vi ser bandet på scen, i djup koncentration, man utväxlar leenden av överraskning, glädje och förståelse. Helt oväntat kan en tung blues naturligt övergå i free form.
Vad gäller bandet är det mycket som inte behöver sägas ut. Joakim och Jan var inte med från början, men de välkomnades utan någon som helst tvekan. Det var just de två som behövdes. Och att Lena skulle vara gästartist på bandets första inspelning var bara givet: Lena, ”drottningen av Village”.
Göran Klinghagen, Joakim Milder, Lennart, Palle Danielsson, Jan Allan, Lena Willemark, Bobo Stenson, Rune Carlsson. Foto: Gunnar Holmberg
Village själv är också en komposition med flera dimensioner. En är musiken. Ett säsongsprogram är en komposition i sig självt. På ett annat plan förenas musiken med maten och drycken, med Gunnar Holmbergs bilder och den ideellt arbetande personalen. Alla dessa komponenter utgör tillsammans något som språket bara har en enda beteckning för: Village.
När Villagebandet spelar på Village handlar det inte bara om en vanlig spelning, där musikerna anländer, spelar, får betalt och åker därifrån. Det handlar i stället om återseendets värme, vänliga kramar, en titt i grytorna i köket, provsmakning av deras innehåll. Eftersittningen efter spelningen blir lång, det skrattas mycket, det äts och det dricks.
Måltider och musik hör samman på många sätt. Båda innehåller komposition och struktur. Båda skapar en egen dimension, där det mesta inte kan förstås med enbart ord.
”Människan är vad hon äter”, sa filosofen Feuerbach. Det vore riktigare att säga ”Människan äter som hon är”. Och ”Människan spelar som hon är” är nära nog självklart.
Från detta följer att människan spelar som hon äter och äter som hon spelar. På något sätt. På någon nivå.
Det följande är vad Villagebandet åt och drack kvällen före inspelningen:
CRÈME NINON MED OSTTARTELLETTER
Comte de Champagne Rosé (Tattinger) 1982
KALVFILÉ FYLLD MED GÅSLEVER, SERVERAD
MED MURKELSÅS OCH GRÖNSAKSPATÉ
Chateau Beychevelle 1975
Chateau Gruaud-Larose 1975
INBAKAD BRIE
Romanée-St. Vivant (Leroy) 1975
GLASSBOMB CHRISTINA
Taylor´s Over Forty Years Old Tawny Port
KAFFE
Calvados du Pays ´Auge 1968
Denna måltid utgjorde det första penseldraget i den målning som senare fullbordades under två inspelningskvällar.
Kanske förnimmer man en glimt av den någonstans.