Svenska Jazzakademien

Artikeln nedan publicerades i Svensk Jazz 2001. Ett litet tillägg har gjorts 2013.

Svenska Jazzakademien

År 1993 började en grupp inom Svenska Jazzriksförbundets styrelse diskutera bildandet av en jazzakademi. Denna skulle som ledamöter ha ett antal av landets främsta jazzmusiker samt jazzvänner inom olika samhällssektorer, t ex massmedia, näringslivet, politiken och jazzklubbarna. En del av dessa gjorde redan insatser för jazzen, andra hade inget forum för detta, men skulle här få ett.
Akademiens främsta uppgifter ansågs vara att på olika sätt verka för en utveckling av musikformen jazz. Ingen av jazzens dåvarande organisationer hade detta som huvuduppgift.
Svenska Jazzakademien bildades i november 1994 vid ett konstituerande möte på Fasching i Stockholm. Den hade från början något över 40 ledamöter och som hedersledamöter ett antal äldre svenska jazzartister som Arne Domnérus, Rolf Ericson, Putte Wickman och Alice Babs. Preses i interimstyrelsen blev Jazzriksförbundets ordförande Bengt Säve-Söderbergh. Varje ledamot tillhörde, efter modell från Vetenskapsakademien, ett utskott med egen ledning. Allmänna möten skulle hållas två gånger per år, i maj och november. En ledamots mandatperiod var tre år. Hedersledamöter satt på livstid. Verksamheten finansierades under de tre första åren med ett årligt bidrag på 200.000 kr från Statens kulturråd.
Mottagandet inom den svenska jazzvärlden blev blandat. På en del håll uppskattade man grundidéerna, t ex att aktivera jazzvänner inom olika samhällssektorer, medan bland andra jazztidningen OJ sällan missade något tillfälle till ironiska kommentarer.
De insatser Akademien planerade för svensk jazz karakteriserades knappast av blygsamhet. Bland annat skulle man se till att det årliga statliga bidraget till jazzen ökade med 10 miljoner kr, ett nationellt storband skulle skapas, och svensk jazz skulle presenteras en kväll på Operan, direktsänd i TV på bästa sändningstid, och i närvaro av kungaparet.
Alla ledamöter var inte entusiastiska inför alla förslag.
Första mötet efter konstitueringen hölls i maj 1995 på Village i Västerås, med Västerås stad som värd. Här valdes, som planerat, en ny styrelse. Preses blev Lennart Nilsson från Västerås, vice preses Monika Borrfors och Elise Einarsdotter, skattmästare Thomas Mattsson och övriga ledamöter/suppleanter Lars-Göran Ulander. Lennart Åberg, Bengt Säve-Söderbergh, Erik Kjellberg och Göran Olson. Jazzriksförbundets Kjell-Åke Svensson ställde sig välvilligt till förfogande som sekreterare, dock utan att vara ledamot.
Styrelse och utskott arbetade vidare på de stora projekten, samtidigt som det producerades ett och annat upprop för jazzen samt ett antal skrivelser till tidningar, radio och TV om önskvärdheten av att ge jazzen ökad uppmärksamhet. Två kulturministrar uppvaktades, liksom riksdagens kulturutskott. Tillsammans med STIM/Svensk Musik påbörjades 1998 utgivningen av Jazz Facts. Syftet var att presentera svensk jazz för en internationell publik. Lars-Göran Ulander och Lennart Nilsson deltog, tillsammans med Odd Sneeggen från STIM/Svensk Musik och Rikskonserters Jan Bruér i en arbetsgrupp med syfte att öka utlandssatsningen på svensk jazz. Tore Browaldh instiftade ett stipendium som under fyra år delades ut till unga, lovande svenska jazzmusiker med 25.000 kr per år. 1997 och 1998 deltog representanter för Akademien, tillsammans med STIM/Svensk Musik, på Jazz Times Convention i New York. Ett antal nya ledamöter och hedersledamöter valdes in.
1995 presenterades den statliga kulturutredningen, som på flera punkter var klart positiv för jazzen. Ett betydande arbete lades ner på ett remissvar från Akademien.
Då kulturpropositionen lades fram fanns emellertid intet kvar av det som i utredningen varit till jazzens fördel. Besvikelsen inom Akademien var stor.
Dessutom gick samtliga de stora projekt, som man från början arbetat med, samma öden till mötes: de rann ut i sanden. Icke så få ledamöter hade hela tiden varit passiva, trots att det från början ställts krav på aktivitet. Tvistefrågor, t ex huruvida Akademien skulle vara nära knuten till eller helt fristående från Jazzriksförbundet, skapade irritation. Personliga motsättningar saknades icke. Luften började gå ur Akademien. Aktiviteten var låg och hjälptes inte upp ens av de goda middagar som fortfarande intogs vid halvårsmötena.
1999 föreslog Bengt Säve-Söderbergh att Akademien skulle läggas ner. Detta kom emellertid att fungera på ett sätt, som inte var avsett av förslagsställaren. Förslaget väckte stor irritation hos de ledamöter, som trots allt försökt hålla igång verksamheten. Därför blev det en tändande gnista i stället för en dödsstöt. Styrelsen ombildades, nu med Lars-Göran Ulander som preses, Susanna Lindeborg och Thomas Gustafsson som Vice preses, Odd Sneeggen skattmästare, Lennart Nilsson sekreterare, och Elise Einarsdotter, Thomas Millroth, Amanda Sedgwick och Ulf Rådelius som ledamöter/suppleanter. Administrationen flyttades från Jazzriksförbundets kansli till STIM/Svensk Musik, vars adress nu också blev Akademiens. Här hölls också de allmänna halvårsmötena. Passiva ledamöter avfördes från Akademien.
Av ekonomiska skäl hölls de flesta styrelsemötena per telefon, och de tidigare halvårsmötenas goda middagar ersattes av mera blygsamma måltider, tillagade av ett par akademiledamöter.
Men Akademien hade fått en fungerande styrelse, och den tidigare misstämningen och håglösheten hade ersatts av en konstruktiv och optimistisk anda.
De uppgifter Akademien nu åtog sig låg på en mera realistisk nivå än tidigare. Arbetet att ge ut en Jazzens årsbok påbörjades i samarbete med STIM/Svensk Musik och Musikaliska Akademien. En e-postbulletin med jazznyheter började regelbundet sändas ut, under Susanna Lindeborgs ansvar.
En seminarieverksamhet startades, dels i samband med Swedish Jazz Celebration, dels i samarbete med Nya Perspektiv i Västerås. SJC-seminarierna har hittills haft en tämligen konkret/praktisk inriktning med ämnen som jazzutbildning, fonogramutgivning och kvinnor i jazzen. Västeråsseminarierna har avhandlat ämnen med filosofisk anknytning som ”Vilka faktorer bestämmer ut vecklingen av en konstform?”, ”Vad är jazz?” och ”Om nödvändigheten av nyskapande inom konstarterna”. Flera av seminarierna har haft internationella deltagare i panelen.
Kontakter har tagits med representanter för nutida kammarmusik för ett gemensamt agerande i frågor med sammanfallande intressen. Bland annat har ett av Västeråsseminarierna haft representanter för såväl jazzen som kammarmusiken  i panelen. Samarbetet har givit mersmak och en fortsättning är planerad.
Ett förberedande arbete inom området ”Jazz for Kids” har påbörjats, och här har kontakt tagits med Rikskonserters ungdomsavdelning och Jazzriksförbundets ungdomsansvarige. Ett av målen är att producera ett undervisningsmaterial.
Akademien har begärt att få bli remissinstans i olika kulturutredningar. Uppvaktningar av institutioner och beslutsfattare inom kultursektorn förbereds.
Akademien har nu 36 ledamöter varav 22 musiker. Som hedersledamöter har tillkommit Tore Browaldh (från början ledamot), Kjell-Åke Svensson, Rolf Dahlgren, Bengt Hallberg, Monica Zetterlund och Bernt Rosengren.

Tillägg gjort år 2013:
Akademien fortsatte nu att medverka i utgivningen av antologin Svensk Jazz. I praktiken utfördes här allt arbete av Akademiens styrelse. Sista utgåvan gjordes 2005/2006.
Efter något år fick Akademien ännu ett stipendium att förvalta, Robert Zachaus och Svenska Jazzakademiens stipendium, som delades ut en gång om året. Detta blev i praktiken Akademiens enda uppgift. I övrigt reducerades den till en diskussionsklubb, där diskussionerna, 3 – 4 per år, hölls per telefon. Deltagare var då Lars-Göran Ulander, Odd Sneeggen, Susanna Lindeborg, Thomas Gustafsson, Ulf Rådelius och Lennart Nilsson.
All utåtriktad verksamhet omöjliggjordes av att Akademien nu saknade ekonomiska medel.
Så småningom självdog även diskussionsklubben.